– Åh nej, flygmiffon! En uppgiven suck från Sovaren.
– Vad är flygmiffon?
– De är rödvinsdrickande frankofiler på vingar med basker och snabel. Suger blod ur krokimodellerna. Se, det ligger fem döda i hörnet där borta. Sovaren gestikulerar och Sambon börjar skratta.
– Det är inget att skratta åt. Se bara. Nej inte suga på den här också!
– Ni får väl gå in.
– Vi är ju inne.
– Kör bort flygmiffona då.
– De betalar för sig. Man får inte diskriminera dem.
– Vad heter du? frågar Sambon.
– Hmm, vet inte. Jag ska kolla. Det står på namnlappen att jag heter “Nakna projektledare”. Så heter jag.
Sovaren pauser för att någon minut senare fundersamt fortsätta:
– Måste ha en påse att dra över. Ja… en jättestor ostkupa över modellen. Och så dykartuber för att hon ska kunna andas.
– Ja det blir ju intressanta bilder.
– Ja! Det blir mer intressant än bilder på de döda krokimodellerna. De börjar bli lite trötta på att måla dem. De ser inte naturliga ut hur man än hänger dem. De ser mest korsfästa ut. Ja, fast med silvertejp.
Det blir tyst en lång stund.
– Neeeej, det är hål i ostkupan. Nej nej, åker till Zanzibar.
Hej!
Läser med stort nöje och många fniss/gapflabb om dina och sovararens nattliga äventyr! Helt galet att du lyckas kommunicera med honom och ta del av hans drömvärld.
Trillade in här för ett tag sen via en kommentar i Ketchupmamman. Ser att inte så många kommenterar så jag tänkte jag skulle lämna en liten hälsning så du inte tröttnar 🙂
Ha det gott och snälla, fortsätt dela med dig av tokigheterna!
Han är en aldrig sinande källa till skratt.
Pingback: Man vet aldrig så noga var skon skaver | Gonatt yxskaft