Förvandlingstricket

-Men spara inte den dära, vi måste ju kasta bort sånt…
-Vad ska kastas bort? frågar vaken sambo nyfiket…
-Men din jävla dumhuvve! stönar sovaren plågat.
-Vad ska kastas bort? sambon upprepar sin fråga.
-Pinnarna till kolorna!
-Va? undrar sambon förvirrat.
-Mm, Johansson, han har börjat… sätta fast… eh.. pinnarna till kolorna när de är sådär kladdiga på hakan. Han ska injaga respekt! Tycker han.
-Och det är respektingivande?
-Mm, han siktar väl på att se ut som Cthulhu, antar jag… När han gör så här (fladderblåsljud med läpparna) så far det pinnar om honom. Pinnspridare där.
(Sovaren mumlar och muttrar nånting för sig själv)
-Håll du pinnarna innanför gylfen så vi får se vart det här leder… säger sovaren med ointresserat tonfall.
-Har han pinnarna utanför gylfen? Varför ska han ha dem innanför gylfen? undrar sambon.
-Ja alltså, nog kröker han rygg ibland men han får inte riktigt in huvudet innanför gylfen. Han är inte riktigt där ännu, den fega jäveln.

Hemligheten med smurfar

(Lite bakgrund, som redan nämnts är smurfar en ofta återkommande plåga i Sovarens drömmar. De jobbar inte, är allmänt kaotiska och ställer enbart till problem och elände för Sovaren.)

– Jag har en hemlighet… säger sovaren med förföriskt tonläge.
– Jag har också en hemlighet, säger den vakne vännen som roat lyssnar på sovaren.
– Jasså, vadförnåt? frågar sovaren.
– Jag har hemligheten för hur man får smurfar att jobba! konstaterar vännen sadistiskt.
– Va? Har du? frågar sovaren förundrat
– Det är min hemlighet. Jag tänker inte tala om den.
– Din sabla makedonier! Jag ska tortera dig med en mycket dyr penna! GE MIG DEN! hotar sovaren bestämt.
– Jag vägrar, säger vännen med ett elakt tonläge.
(Här börjar sovaren sprattla runt i sängen och vifta med armar och ben)
– GE MIG DEN, JAG KRÄVER ATT DU GER MIG DEN! Talböcker på rad!
(Mer fäktande och sprattlande)
– Nej, jag tänker inte ge dig den. Nu går jag min väg! säger vännen.
– NEEEEEJ KOM TILLBAAAAKA!
(Sovaren rullar runt på mage och börjar fäkta med armar och ben i springande rörelser)
– JAG SKA HA TAG I HEMLIGHETEN! vrålar han in i madrassen som trycker mot hans ansikte och fortsätter att försöka springa in i den.

(Nu väcker vi den stackars sovaren. Han berättar att det enda han minns av drömmen mot slutet var hur två hornförsedda djävulsliknande figurer började springa bakom ett fjäll och hur han försökte springa ikapp dem men hur mycket han än försökte ökade bara avståndet mellan dem.)

Instruktioner för väckarklockan

“Johansson, det går inte för sig det här! Vi får dra upp väckarklockan. Sen får vi såga leder i benen. Annars kommer det inte att gå bra. Ryssen kommer exakt 23.38.47. Det är ett klockslag då vi MÅSTE vara vakna, om så väckarklockan ska trilla omkull på kuppen. Såga leder i benen! Jag säger det, såga leder i bena! Jacken måste vara lagom tjocka, den måste få stå av sig själv, helt fritt när den bara tickar. Men när den ringer då ska dom falla omkull, skrälla i backen som en plåtniklas på för mycket olja!”

Kraftuttryck

Sovaren ropar emellanåt en del kraftuttryck. Två av dem som kommit till användning (och förvirring för omgivningen) i dagligt tal är:

“Sabeltandade tigrar och flyfotade getter!”

eller

“Men dra mig genom ett nålsöga och konservera resterna!”