– Jag är inte dö än. Jävla smurfar! ropar Sovaren ut i rummet medan han vrider och vänder våldsamt på sig. Han slår mot sänggaveln och ser ut att försöka ta sig loss som om han vore bunden.

—
Sambon:
Ibland är det roligaste när jag får höra Sovaren berätta vad han drömt om medan han pratat i sömnen, för vad han ser och vad han säger stämmer inte alltid ihop. Numera som syns i flera berättelser är jag bättre på att lirka ur honom vad han ser (vilket ibland så klart påverkar händelserna), men detta var en sån där jag var övertygad om att han drömde sig vara fångad av smurfarna. När han vaknade kom istället denna förklaring:

Det var ett stort nät med knutar som inhyrda smurfar skulle jobba i. De fastnade dock med kroken i sina mössor och fick panik så han fick trassla dem ur nätet gång på gång. Smurfar har sämsta typen av arbetskläder. Sovaren utbrister medan han berättar:
– Jag stod och svor för det borde varit nakna hattifnattar istället. Dåligt arbetsgivarbeslut!