Sovaren fortsätter tala om sitt skånska påbrå:

– Sccchy, det är en familjehemlighet. Det får ingen annan veta. Det är pinsamt. Vi måste leva ändå. Bita ihop, tugga grimman även om den smakar polkagris i slutet. Det finns ingen annan råd. Det är lugnt jag har vemodet långt inom mig. Det är som om att ha Konstatinopel bodde i mitt bröst. Inte alla världens ugnar kan få mig att bli varm om stjärten.