Man ska tala tyst om varifrån man stammar

Sovaren fortsätter tala om sitt skånska påbrå:

– Sccchy, det är en familjehemlighet. Det får ingen annan veta. Det är pinsamt. Vi måste leva ändå. Bita ihop, tugga grimman även om den smakar polkagris i slutet. Det finns ingen annan råd. Det är lugnt jag har vemodet långt inom mig. Det är som om att ha Konstatinopel bodde i mitt bröst. Inte alla världens ugnar kan få mig att bli varm om stjärten.

Rotvälska

Sovaren rör sig oroligt och börjar fäkta och mumla.
– Nehe, tvinga mig inte!! … prata rotvälska. Tvinga mig inte prata skånska.

Tro på My Little Pony i nästa val

Sovaren:
– Nej de har fel. Det är en stor mytologi.
– Vilken då? undrar Sambon.
– My Little Pony. Den har väldigt dynamiska kopplingar, sammanvävda på ett intrikat sätt.
– Okej, kopplingar till vad då?
– Till sig själv. Sammanvävt på ett väldigt avancerat sätt.
– Vad är liksom grundidén i den, filosofin?
– Typ My Little Pony rockar fett.
– Ja?
– Ja jämför det med jävla treenigheten i kristendomen och fan och hans moster.
– Vad händer då, om man jämför?
– Ja men My Little Pony spöar skiten ur allting. De har drakar, drakar! Förstår du det? Drakar!
– Ja det är lite coolare
– Deeee kan flyyyyga. Det är grejer det.
– Änglarna kan ju också flyga, kommenterar vän på besök.
– Nä! svarar Sovaren bestämt
– Jo…, säger Sambon.
– Nä! Det är bara lögn och förbannad dikt. Det är efterkonstruktion som de har kommit på för att försöka vinna tillbaka väljare från My Little Pony.
– Jaså, så det är något man väljer och man är inte troende?
– Du tror först och sen väljer du. Det är så den mytologiska demokratin fungerar liksom. Det finns de som taktiktror och det är fult! Tycker vissa.
– Hur gör man då? Tror man på flera saker samtidigt?
– Man tror på saker för att de inte ska försvinna helt. Ungefär som Spagettimonstret.
– Mmm?
– Det är ingen jävel som tror på det. Det finns bara där för att skapa debatt.

Lyssna:

mylittlepony