Sambon:
– Vad gör du?
– Mmm… jag håller på att kratta löven. Mhm.. mhm… De skuttar undan, svarar Sovaren.
– Skuttar löven undan?
– Mmm…
– Lyckas du fånga några?
– Mmm.. jo jag har navelsträngen mmm… om man doppar den i tjära så kan man sen liksom ungefär som när man tjärar fjädrar på någon Man har en hink så doppar man navelsträngen i den så slänger man ut den så får man en typ lövsvans kvar.
– Jag får leka med små röda djur, konstaterar Sovaren.
– Som rävar? undrar Sambon.
– Ja.
– Ska du sätta dom bakom örat?
– Måste man ha säkerhetsnål för det? Har de klister i pälsen? Ahh, nu förstår jag. Räven är kär i Babelfisken så därför sitter den kvar. Nu förstår jag. Det är ganska logiskt, konstaterar Sovaren nöjd med sin slutledningsförmåga.
Lite sång att förfasas över:
Gastar i natten
– Mmm… harem, mumlar Sovaren förtjust.
– Vad ska du ha i ditt harem?
– Både flickor och pojkar. De måste ha något att roa sig med när jag är borta. Man får ju inte anställa på sexuell preferens så det kommer ju bli en massa hetero. Jävla heteronorm. Det funkar inte med LAS.
– Vad skulle du vilja anställa?
– Smurfar så klart, men de är ju helt asexuella.
Sovaren:
-Nej ta bort den! Hunden är ihålig!
– Man kan inte slicka på det, mumlar Sovaren.
– Vad? frågar Sambon.
– På motorblocket. Eilert, hämta blåslampan, vi får bränna lös honom… nej! Inte förhuden också! Inte göra en vinkelomfamning på motorn. Nej… jaha.. skynda före haschtomten får syn på det här, vi får inte låta honom få tomat i skrevet. Det blir helt.. vilken jävla soppa, vilken jävla soppa. Det behövs mer lök. Jag får ta traktorn ner på byn och köpa lök. Lök och potatis. Det är billig bukfylla. Sen kan vi ha work shop om att klyva potatis. Även om man har liktorn ska det gå. Har vi inget varmvatten? Ja men om du tar och håller… det är bara hålla fast… frågan är ju då, ska vi vincha mot en björk eller mot en tall. Den som det visste, så här års är tallarna flexiblare.Vi får göra ett viskositetstest. Det där är ett sutur-kit, ingen brodyrlåda, ja han må ha en fin häck men det kan inte hjälpas… han kommer ju ha den där fjärilen kvar i ett halvår … 3 ton garn … ankartross rakt i mumindalen. Då har den där stjärthålsblekningen gått åt pepparn… då känner man sig som flickan med svavelstickorna med aska i baken… ner med ansiktet mellan benen för att få mascara… man får lyfta upp pungen… nästa gång får vi skaffa takbjälkar. Fransk skruv ska det var, då sitter spetsen där den ska, då blir det rysch pysch… det kommer lukta rök, så mycket rök att man nästan blir tårögd.
Sovaren:
– Nej, fan vi glömde ta bort honom. Nu sitter han ju där! Ernst, han har ju inte fattat att det är vår. Kan någon visa honom en kvist med grönt så han fattar att han är inte fastfrusen, han kan flyga. Dumma fågeljävel. Han kommer behöva mycket terapi. För att inte tala om motorn, det kommer bli mycket psykofarmaka i den tanken. Ja terapi går inte, hitta den psykolog som talar med motorblocket och det motorblock som orkar sitta och lyssna. Alla gängorna vänder sig ut och in.
Ni minns väl Sovarens inställning till skånska?
– Jag har många meningar som bygger på [inandnings-ljud]. Jag kan demontera varje mening jag sagt och använda igen och igen. Jag behöver inte prata rotvälska.
Sovaren fortsätter tala om sitt skånska påbrå:
– Sccchy, det är en familjehemlighet. Det får ingen annan veta. Det är pinsamt. Vi måste leva ändå. Bita ihop, tugga grimman även om den smakar polkagris i slutet. Det finns ingen annan råd. Det är lugnt jag har vemodet långt inom mig. Det är som om att ha Konstatinopel bodde i mitt bröst. Inte alla världens ugnar kan få mig att bli varm om stjärten.
Sovaren:
– Nej nej jag kan inte ha den, jag kan inte ha den. Den är från Skåne, den är liiila. Jag vill ha en grön en, inget jävla Bromölla här inte.