Förvandlingstricket

-Men spara inte den dära, vi måste ju kasta bort sånt…
-Vad ska kastas bort? frågar vaken sambo nyfiket…
-Men din jävla dumhuvve! stönar sovaren plågat.
-Vad ska kastas bort? sambon upprepar sin fråga.
-Pinnarna till kolorna!
-Va? undrar sambon förvirrat.
-Mm, Johansson, han har börjat… sätta fast… eh.. pinnarna till kolorna när de är sådär kladdiga på hakan. Han ska injaga respekt! Tycker han.
-Och det är respektingivande?
-Mm, han siktar väl på att se ut som Cthulhu, antar jag… När han gör så här (fladderblåsljud med läpparna) så far det pinnar om honom. Pinnspridare där.
(Sovaren mumlar och muttrar nånting för sig själv)
-Håll du pinnarna innanför gylfen så vi får se vart det här leder… säger sovaren med ointresserat tonfall.
-Har han pinnarna utanför gylfen? Varför ska han ha dem innanför gylfen? undrar sambon.
-Ja alltså, nog kröker han rygg ibland men han får inte riktigt in huvudet innanför gylfen. Han är inte riktigt där ännu, den fega jäveln.

Instruktioner för väckarklockan

“Johansson, det går inte för sig det här! Vi får dra upp väckarklockan. Sen får vi såga leder i benen. Annars kommer det inte att gå bra. Ryssen kommer exakt 23.38.47. Det är ett klockslag då vi MÅSTE vara vakna, om så väckarklockan ska trilla omkull på kuppen. Såga leder i benen! Jag säger det, såga leder i bena! Jacken måste vara lagom tjocka, den måste få stå av sig själv, helt fritt när den bara tickar. Men när den ringer då ska dom falla omkull, skrälla i backen som en plåtniklas på för mycket olja!”