– Du får passa dig för ketchupmamman, hon är en förrädare till Tengil. Hon ser så gullig ut på ytan, men skrapar man på henne med kniv så blöder hon också.
Ketchupmamman
2
Author Archives: Sambon
Kalasorkestern spelar upp
– Orkestrera, mumlar Sovaren.
– Orkestrera vaddå? frågar Sambon
– Kalasorkester… Nej! Sluta, du kan ju inte sätta honom i kuvösen. [irriterad röst]
– I kuvösen?
– Jamen titta. Görel, han lägger trummisen i kuvösen över natten. Han kommer vara helt skogstokig imorgonspelningen. För mycket syre, jag har ju sagt det, för mycket syre… [djup suck] Han kommer ju inte kunna hålla en fjärdedelstakt, han kommer ju spela i 1700 kilometer i timmen. Då får resten av orkestern glatt hänga med. [uppgiven konstatering.]
– Kommer de kunna det då? fnissar Sambon.
– Vi får väl lägga alla i kuvösen! Det svåra är för alla bröllopsgästerna. Shit vad de kommer få dansa! Bäst vi ändrar dresscoden. Något rejvigt. Jag vet, vi jordar honom. Då blir han lite lugnare.
[Sovaren låter lättad och glad över sin uppfinnigsrikedom.]
– Eh vadå? undrar Sambon.
– Ja du vet, en kabel i rumpan.
– Okej… säger en tveksam Sambo-
– Ja mm…
– Försvinner överloppsenergin då?
– Ja det är så klart!
[Sovaren mumlar lite för sig själv]
– NEJ! Dumma jävla spån. Inte hästens rumpa. Fan, hur ska vi nu få kraken att lita på folk igen. Hej då med den hästen. Vi får måla ansiktena så att han inte känner igen oss. Sju små geishor.
– Sju små geishor? frågar Sambon som tappat tråden.
– Mmm… med målade ansikten. En sjuhelvetes kalasorkester. Vi kommer slå stort, säger Sovaren nöjt.
– Vad spelar du då?
– Jag spelar inte. Riktiga gentlemän har folk som spelar åt en. Sovaren pausar och tillägger: Jag står och hoar lite på scen.
– Gör massa ljud alltså? säger Sambon.
– Inte massa ljud, bara hoanden. Det är i just det framförandet, så kan jag spela skinnbanjo i andra.
– Vad sa du att du gjorde?
– Spela skinnbanjo.
– Ja men i vilken låt?
– I andra stycken.
– Jaha?
– Den där om Ernst-Hugo och det svartvita stycket. Den är fin…
– Mmm.
– Kan vända ut och in på vilken kändis som helst om man har nog stor konservöppnare. Han är grön på insidan. [förklarande röst]
– Ernst-Hugo?
– Mmm… Grön och lite vitfläckig. Ungefär som prickig korv som har legat och möglat riktigt länge.
– Så det är Gerhard och Ernst-Hugo och vilka är det mer då?
– Herr Dunkel!
– Vad spelar han då?
– Mm… han spelar cello. Fast med dubbla stråkar. Det är inte så mycket det här med att ta ackord utan man liksom bara ska få fram ljud så mycket som möjligt så kan man stryka. Om man skippar ackorden så kan man stryka med två stråkar. Det låter jättemycket!
[Sovaren pausar.]
– Också behöver man inte oroa sig för att spela falskt. Har man väl stämt instrumentet så kan det inte bli falskt sen. Det finns liksom bara tjugo toner. Två strängar, tjugo toner…
Lyssna:
Kalasorkestern
Bolibompa XXX
– Glöm nu inte barn, smakar det illa är det förmodligen giftigt. Vi ska ha konferens om det sen. Mmm… konferens med godisskålar.
– Godisskålar?
– Mmhm, ingen riktigt konferens utan godisskålar. Sen Bolibompa. Inte Nalle Puh! Han är för liten. Björne däremot, han är stor och hårig.
Sovaren pausar. Ohörbart mumlande tills han utbrister:
– Ja Björne, jag vill vara din lilla stjärtgosse. Ta upp mig på vinden. Ååå, ta med dig smörkärnaren.
Sovaren stönar belåtet.
– Har ni sex?
– Du får inte vara med.
– Nähe, varför?
– Du har inte passerkort för vinden! Men skicka upp herr Snigel. Han kan få värma upp honom åt mig. Sovaren börjar stöna högre och mumlar något om skönt och hårigt.
Charlie Sheens gudinnor inget mot sovarens flickvänner
Sovaren ligger och smeker sambons arm:
– Jag har finast av alla!
– Va?
– Jag har finast flickvänner av alla.
– Ja, vi är fina.
– Inte du. Du får inte vara med.
– Får jag inte? … vad heter dina flickvänner?
– [flickväns namn] och [sambons namn]. Det är inte du.
– Vem är jag?
– Det vet jag inte. Du har inte sagt det.
– Så, hur ser jag det?
[Pannan rynkas och ögonen rör sig snabbt.]
– Jag vet inte …
[Han tittar yrvaket upp.]
Vi älskar dig, även när du sover.
Man vet aldrig så noga var skon skaver
fortsättning på I ostkupan kan ingen höra dig skrika.
– Du ska till Zanzibar? frågar Sambon.
– Ont, ont! Ont i hälen. Här sitter en tejp på foten, utbrister Sovaren som rumsterar om under täcket. Ja, jag sätter skavsårstejpen på kuken så jag inte får ont.
– Alltså, tejp på kuken låter som ett bra sätt att få ont. Du borde inte…
– Man vet aldrig så noga var skon skaver.
Sovaren vaknar senare upp efter att ha tävlat i Katapultgolf och Sambon säger:
– Du har förmodligen skavssårstejp på kuken. Kanske borde ta bort den.
– Näää. Har jag väl inte? Sovaren tittar skeptiskt på Sambon och lyfter på täcket. Aj! Vi kan se hur en 2×5 cm skavsårstejp sitter väl tejpad över pubeshår och kuk. Den gjorde ont att ta bort, vaken vinner.
En skånsk metafor
Sovaren:
– Skånska? Nej aldrig skånska. Jävla rotvälska. Ta bort den. Det är som en dammvippa från 1800 talet som de drar uppför ens ben. Med mycket små rörelser.
I ostkåpan kan ingen höra dig skrika
– Åh nej, flygmiffon! En uppgiven suck från Sovaren.
– Vad är flygmiffon?
– De är rödvinsdrickande frankofiler på vingar med basker och snabel. Suger blod ur krokimodellerna. Se, det ligger fem döda i hörnet där borta. Sovaren gestikulerar och Sambon börjar skratta.
– Det är inget att skratta åt. Se bara. Nej inte suga på den här också!
– Ni får väl gå in.
– Vi är ju inne.
– Kör bort flygmiffona då.
– De betalar för sig. Man får inte diskriminera dem.
– Vad heter du? frågar Sambon.
– Hmm, vet inte. Jag ska kolla. Det står på namnlappen att jag heter “Nakna projektledare”. Så heter jag.
Sovaren pauser för att någon minut senare fundersamt fortsätta:
– Måste ha en påse att dra över. Ja… en jättestor ostkupa över modellen. Och så dykartuber för att hon ska kunna andas.
– Ja det blir ju intressanta bilder.
– Ja! Det blir mer intressant än bilder på de döda krokimodellerna. De börjar bli lite trötta på att måla dem. De ser inte naturliga ut hur man än hänger dem. De ser mest korsfästa ut. Ja, fast med silvertejp.
Det blir tyst en lång stund.
– Neeeej, det är hål i ostkupan. Nej nej, åker till Zanzibar.
Gödsla med dikter
– Kapten Klänning har slitit ut alla blyertspennor. Han är kreativ idag, säger Sovaren
– Vad gör han då? undrar Sambon.
– Skriver korta små dikter på små lappar som han skrynklar ihop när de inte blir bra.
– Oj då, är det många lappar?
– Jo, man skulle kunna gödsla en åker i femton år, om det är en liten åker.
– Typ en trädgårdstäppa?
– Nej sådär en liten åker. Alltså, vi har inga blyertspennor kvar. Vi måste köpa pennvässare. Annars kommer det inte gå bra. Då får han skriva i sitt eget blod. Då blir dikterna i alla fall dramatiska.
Lyssna på samtalet om du vill:
dikter
(Jag kommer nu och då lägga ut ljudfilerna, så att ni får njuta av Sovarens fantastiska sångröst och ordvändningar.)
Stolpskott?
Sovaren mumlar:
-… galopperar. Jag har nästan fångat den nu.
– Vad har du fångat? frågar Sambon.
– Stolpen.
Nästa Twilight filmen?
– Jag har störst…
– Störst vad?
– Störst näsa av alla…
– Det har du ju inte alls!
– Jo, när det bara är jag och spegeln.
– Ja då är det ju bara du så det är klart du har störst
– Tjafsa inte emot, jävla spegel!
– Nähe, vad ska du göra åt det?
– Jag kommer knyckla ihop dig!
– Jag är en spegel, jag är hård.
– Alla är mjuka innerst inne..
[… tystnad…]
Sovaren fortsätter:
– Har man inte en stor kuk får man beundra sin näsa! Min näääsa, aah [sagt med stolt lyckligt tonfall]
– Men det är ju för att du inte ser kuken i spegeln
– Ja, den blir alldeles suddig. Om jag vänder mig så kanske. Ah nu såg jag kuken. Mohaha, jag har en vampyrkuk!
– Har du en vampyrkuk?
-Jaaa! Nu praktiserar han inverterad orgasm, suger livskraften ur folk! [sagt med pervers glädje]
– Vampyrkuken?
– Ja, _min_ vampyrkuk!