-Jävla mullvadar… de drar i den.
– Vad drar de i?
– Presseningen. Sovaren mumlar otydligt:… spränga. Mmm, spränga!
– Är inte det svårt?
– Inte om man låter dem dra ned den djupt. Blodiga hål, blodiga inälvor och … tänder. Blodigt inälvshalsband, säger han glatt.
Vill du också ha ett?
– Eh, nej tack. Varför vill de ha presenningen?
– Det kan man fråga sig. Kanske de har ett stort byggnadsprojekt i en grotta, funderar Sovaren och är en tyst en stund.
– Vad händer nu?
– De kommer med gräsklipparen. Ha ha, funkar bara klättra upp i träden. De kan inte klättra med gräsklipparen. Ska uppfinna ett vapen.
– Vad för?
– En stavmixerstöt. En kort tystnad.
– Hur går det med vapenproduktionen? Lyckas du?
– Mmm, om man skrapar med smörkniv, inte ens vänta på att de får yta i stekpannan.

Sambon går upp för att ordna med frukost och återvänder några minuter senare för att väcka Sovaren:
– Sovarn, vill du äta frukost med oss?
– Mmm, ska bara fylla igen det här hålet.
– Vad för hål?
– Mullvadshålen. Djupa saker.
– Oki, men vill du ha frukost?
– Nä! Kan bara rövarspråket.

– Nej, men skärp dig! Jävla idiot. Du kan ju inte användagummihammaren på stenen.
Du kommer hamra dig blodig före du får upp brottyta och det finns inga diamanter där.
Tystnad en kort stund.
– Neej, neeej, nakna zombies! Vad ska vi ta oss till?
– Vi får gå inomhus, säger den numera Minecraftluttrade Sambon.
– Vi har inget hus, svarar Sovaren stressat. Det står en ostkupa här. Sovaren rör sig lite oroligt och tillägger:
– Det luktar illa. Armsvett.