[Sovaren gäspar i sömnen.]
– Vi kan spänna den efter en häst. Ja, kapten Klänning, du får ta vänstra så tar jag högra. Se till att vara snabb annars kommer hon ifatt oss. Skynda skynda, det är Morran vi talar om!
[Sovaren bökar runt som om han springer och vaknar upp med en förvirrad blick.]
Sovaren ropar ut:
– Trä upp gäddan på pinnen så den kan se fyrverkerierna!
-Jävla mullvadar… de drar i den.
– Vad drar de i?
– Presseningen. Sovaren mumlar otydligt:… spränga. Mmm, spränga!
– Är inte det svårt?
– Inte om man låter dem dra ned den djupt. Blodiga hål, blodiga inälvor och … tänder. Blodigt inälvshalsband, säger han glatt.
Vill du också ha ett?
– Eh, nej tack. Varför vill de ha presenningen?
– Det kan man fråga sig. Kanske de har ett stort byggnadsprojekt i en grotta, funderar Sovaren och är en tyst en stund.
– Vad händer nu?
– De kommer med gräsklipparen. Ha ha, funkar bara klättra upp i träden. De kan inte klättra med gräsklipparen. Ska uppfinna ett vapen.
– Vad för?
– En stavmixerstöt. En kort tystnad.
– Hur går det med vapenproduktionen? Lyckas du?
– Mmm, om man skrapar med smörkniv, inte ens vänta på att de får yta i stekpannan.
Sambon går upp för att ordna med frukost och återvänder några minuter senare för att väcka Sovaren:
– Sovarn, vill du äta frukost med oss?
– Mmm, ska bara fylla igen det här hålet.
– Vad för hål?
– Mullvadshålen. Djupa saker.
– Oki, men vill du ha frukost?
– Nä! Kan bara rövarspråket.
Fånga spisen. De där induktionsplattorna är snabba. Lägg tuggummi i vägen.
– Nej, men skärp dig! Jävla idiot. Du kan ju inte användagummihammaren på stenen.
Du kommer hamra dig blodig före du får upp brottyta och det finns inga diamanter där.
Tystnad en kort stund.
– Neej, neeej, nakna zombies! Vad ska vi ta oss till?
– Vi får gå inomhus, säger den numera Minecraftluttrade Sambon.
– Vi har inget hus, svarar Sovaren stressat. Det står en ostkupa här. Sovaren rör sig lite oroligt och tillägger:
– Det luktar illa. Armsvett.
– En skottkärra, mumlar Sovaren.
– Med vad då? frågar Sambon som redan väckts av Sovarens tapetsering.
– Sand.
– Varför?
– Vi ska ha lager sand över golvet. Sovaren gör en svepande gest. Så att det blir somrigt.
– Är det inte bättre stjälpa den ute och gå ut i sommar?
– Nej, vi ska aldrig gå ut!
[Sovaren spottar och fräser.]
– Fick du sand i munnen? frågar Sambon.
– Ja jävla värdelösa smurfar [länk]. De kan inte jobba!
– Har du anställt smurfar igen?!
– Ja, de är de enda man kan få. De har kartellbildning. Inte matsilvret! Det är ingen spade. Ja, men tårtspade är ingen riktig spade. Så dumma de är. Så klockorna står still. Nej!! Vi ska inte ha några vallgravar.
– Vad händer? undrar Sambon.
– De jävlarna ska bygga sandslott. Det här är inte en lekplats (!) utan en byggarbetsplats. Det där är att missbruka spaden du fått dig tilldelad. Skärp till dig annars för du inga smultron! varnar Sovaren.
[Sovaren tystnar ett ögonblick och fortsätter sen med eftertryck]
– Inte ens frusna smultron. Lägg ner den där spaden. Du är inte betrodd längre. Använd händerna då! Gud förbannat… Nej nej du kan ju inte gräva sådär. Jag skiter väl i din rygg. Du är en seriefigur!
– Mhummm..
[Hans hand med fingrarna som nuddar tummen rör sig upp och ned i luften uppe vid vänster axel. En välkänd rörelse.]
– Vad gör du?
– Mmhumm. Suga, måste suga… ut all sirap ur däcken.
– Varför?
– Den rörde sig långsamt.
– Rörde den sig som i sirap?
– Nej, meh. Sirap i hjulen ju.
– Vrid nacken av dem först så är de lättare att transportera.
– Vad ska vi transportera?
– Malmen!
– Vi ska vrida huvudet av malmen?
– Smurfarna så klart!! sagt med ett tonfall som antyder att Sovaren finner Sambon mer än lovligt korkad.
– Har ni anställt smurfar igen?!
– Nej de är inhyrda så klart.
Sovaren somnar om utan att besvara Sambons frågor om varför de ska vridas nacken av.
Fler smurfhistorier
Med tårtspade byggs inga sandslott,
Dåligt arbetsgivarbeslut
Idag har jag, sambon, blivit ombedd att hålla upp kättingen för vi
skulle göra rent. Följt av:
– Åh neeej, dödstejpare… tungt, tungt…
Kort därefter rör han sig oroligt och mumlar:
– Ingen mat, ingen mat! och börjar gny av oro.
Jag väcker och sovaren tittar med uppspärrade ögon på mig.
– Vi har INGEN mat.
– Jo vi har mat, du har drömt.
– Vi har mat?
– Ja vi har mat.
– Vi har mat!!!
Mardrömmen om svälten